Jag vet inte hur det är med andra, men jag har olika saker som motiverar mig att kämpa när det känns motigt. Som att kunna sitta i en vanlig stol med armstöd.. Med vissa stolar är det gränsfall, och jag är livrädd att när jag reser mig upp, så sitter stolen kvar på häcken.
Det går lixom inte att förklara bort... Skulle ju kunna skylla på att maken är en feeder iof (han är inte det).
Att folk ska säga: åh guuuuuuuud va du har gått ner i vikt, vad smal du blivit, men snart har du väl gått ner allt?
Sen är ju kläder inköpta på en vanlig affär och inte tältfabriken en het motivation.
Eller att bli sedd för att jag är jag, inte pga min storlek.
När jag har en sån där fan-va-jag-är-FET dag, då är allt bara skit. Jag vill knappt duscha, tycker inte det finns någon mening att göra sig i ordning, för "vem fan bryr sig".
Men nu har jag bloggen och FL, och människorna i tråden är helt underbara. Humorn står högt på listan, och man känner igen sig i det andra skriver. Måste länka så du förstår vad jag menar.. :-D
http://www.familjeliv.se/Forum-4-46/m64587771.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar