Var iväg till en park med kiddsen idag. 3,5 km x 2. Promenaden hem fick jag även sällskap av bästisens hund, det gjorde inte promenaden snabbare som jag trodde. Nej, denna hund är inte ett av mina fans, tvärtom. Hon segade sig, skulle kissa, lukta, stanna, bajsa, streta emot.
Så till slut sprang vi lite. Jag är INTE populärare nu.
Matintaget då: Filmjölk till frukost, sallad med kyckling till lunch, en knäckemacka till mellis och middag har vi inte ätit. Men det blir fläskfilé med nåt till.
Bowlade ju i fredags med maken, och fick träningsvärk i ena skinkan.. Måste helt enkelt köra med vänsterarmen nästa gång, så det blir motsatt.
Min motivation har funnits nästan hela tiden i stort sett, men inte tänket. Vad ÄR det som gör att när man ser ut såhär, inte tar sig själv mer på allvar?
Det är lika illa att strunta i att äta, som det är att frossa. Frossa har jag faktiskt INTE gjort, men visst har jag ätit onyttigt några gånger.
Nu har vi en utmaning i gruppen vi har på fejjan, MINST 45 minuter rörelse varje dag.
Det ska jag bara greja!! Eller hur? *go XL, go XL*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar