Jag är tillbaka...

I´m back, from fettis space...

Ja det var länge sen jag var här, och jag har både gått upp... och ner :)
Inte så mycket att det syns, eftersom jag gick upp allt jag hade gått ner när jag bloggade här.

Ni var min livlina, men sen tog matmonstret över igen. Sommaren kom (?) och gick.

Nu har jag nytt gymkort så jag kan gå på pass när min egen ork tryter, och jag lever på lax, lax och lax. Eller vill iaf. Lax äts minst 3 ggr i veckan.
Sen har jag fått nån jäkla craving på Sambal Oelek (och nej, är inte gravid). Så det äts till nästan allt.

Eftersom jag tillhör de coola (och extremt korkade) så började jag min nya träningskarriär med ett
D U B B E L P A S S igår. 60 minuter hysterisk step (instruktören sa att hon har tuffast pass av dem alla, tack för d lixom) och sen direkt efter ett 75 minuter muskel/skivstångspass.

Step är INTE min grej. Om man är lika duktig på koordination som en dansk gurka, har man inte där att göra, alltså borde jag stått över. Jag hoppade fel, hoppade till slut inte alls faktiskt. På brädan, brevid brädan, RUNT den jävla brädan, jag var till slut nästan UNDER den... Sen ville jag kräkas, bad till gud om att få svimma, sen var passet slut. Och jag också.

Idag har jag ätit en GI tallrik på restaurang, och sen lax, avocado o kräftstjärtar till middag. Sen tog jag en 40 minuters rask promenad med en ny vän.

Den nya vännen C, är en bestämd kvinna. Jag försökte komma undan att vi ska på pass i morgon, men på något sätt slutade den diskussionen med att min man tydligen ska laga middag, min dotter ska leka med hennes dotter medans vi..... DANSAR FUEGO. Hon SÅG mig på steppen igår, hur kunde hon missa min totala oförmåga att få ihop att kroppen ska röra sig i takt??!

Så  i morgon klockan 17 kan ni tänka på mig... Ni kan även komma med en rullstol.

//Farväl förmågan att röra sig